Jag inleder detta inlägg precis så som rubriken förteller; Man är så rädd för sina misstag. Jag var också det en gång, men inte längre. Detta är verkligen någonting som jag idag ska lägga mer vikt på och ta mig tid för att fundera lite extra på. För när det väl kommer till kritan, så var det väl inte så farligt att göra fel? Visst, man gjorde ett misstag, valde fel val, men vad kan man göra? Ingenting. Bara inse fakta: jag var trög, valde fel, gjorde fel, vad som helst. Man har i och med detta lärt sig någonting i alla fall. Tills nästa gång. Det kan vara allt från att ta fel trosor på sig från morgonen till att säga upp sig från ett jobb eller hoppa på helt fel utbildning, skilja sig, gifta sig, färga håret...listan kan göras lång.
Man gör val hela livet i genom, varje dag till och med, och inte alla blir så som man tänkt sig och det blir ofta konsikvenser av detta. Så är det. Det kallas LIVET. Man får gå i den hårda skolan och lära sig av sina misstag.
Det viktigaste med detta tror jag ändå är att man inte ska vara så hård mot sig själv. Det kan vara svårt att tänka så om man gått miste om en miljon i en affär, men hur ma än vänder och vrider på det så "kändes det ju så rätt för stunden". Det behöver absolut inte vara ogenomtänkt för det. Men tror man sig göra rätt val så spelar det egentligen inte så stor roll vad folk säger till en. Och man måste lära sig att våga. Om man inte gör det så kommer man för alltid stanna kvar vid det trygga och kanske gå miste om någonting så mycket bättre, lika väl som man kan gå miste om det man har. Men så är det, LIVET som sagt. Hårt, man måste bygga upp sin pansarhud själv, ingen kan göra det åt en.
Man gör val hela livet i genom, varje dag till och med, och inte alla blir så som man tänkt sig och det blir ofta konsikvenser av detta. Så är det. Det kallas LIVET. Man får gå i den hårda skolan och lära sig av sina misstag.
Det viktigaste med detta tror jag ändå är att man inte ska vara så hård mot sig själv. Det kan vara svårt att tänka så om man gått miste om en miljon i en affär, men hur ma än vänder och vrider på det så "kändes det ju så rätt för stunden". Det behöver absolut inte vara ogenomtänkt för det. Men tror man sig göra rätt val så spelar det egentligen inte så stor roll vad folk säger till en. Och man måste lära sig att våga. Om man inte gör det så kommer man för alltid stanna kvar vid det trygga och kanske gå miste om någonting så mycket bättre, lika väl som man kan gå miste om det man har. Men så är det, LIVET som sagt. Hårt, man måste bygga upp sin pansarhud själv, ingen kan göra det åt en.
Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 19 maj 2009
0 kommentarer :
Post a Comment