Vi hade sannerligen ett slag av schizofreni hos oss i helgen, jag och min pojk. På fredagen var det AC/DC och öl (öl,öl,öl). På lördagskvällen -melodifestivalen i morfars lägenhet. Vi fann inte direkt någon favorit bland bidragen. BWO är man trött på vid det här laget, Molly Sandéns låt lät som något hämtat ur en Disneyfilm och EMD ska vi inte tala om. Deras koregafi såg ut som ett spex på en 50 årsfest. AC/DC slog helt klart högre. Mycket högre. Men jag känner mig lite tom nu. AC/DC har alltid varit det band som jag skulle gå genom eld för att se, och nu har jag gjort det. Nu är det över. Ibland är drömmen bättre än verkligheten trots allt. Inte för att de inte levde upp till förväntningarna, tvärt om, utan för att jag inte har kvar något "eldband" längre! Känner ni igen er?
Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 22 februari 2009
0 kommentarer :
Post a Comment