Jag sitter ute i solen och skriver. Det är vårfint väder ch solen bränner på mina lår. Jag gjorde ett tappert försök att sola dem förut men det blåste för kallt på fossingarna. Jag tror att jag har gett upp. Ska kolla in spraytan och ge det ett försök tror jag. Om man blir orange som en morot så är väl i alla fall det bättre än att vara gråblek som en manet?
Jag önskar att jag inte hade brytt mig om sådana hä petitesser, men det gör jag , synd, men sant. Jag önskar att jag stolt kunde valsa runt med mina prickiga manetben utan att bry mig det minsta, men nej. Jag känner mig ful. Blek och ful. De där snygga shortsen och de där snygga sandalerna gör sig inte på mina ben. De blir automatiskt fula när de åker på.
Livet är orättvist, speciellt på smmaren,
Jag önskar att jag inte hade brytt mig om sådana hä petitesser, men det gör jag , synd, men sant. Jag önskar att jag stolt kunde valsa runt med mina prickiga manetben utan att bry mig det minsta, men nej. Jag känner mig ful. Blek och ful. De där snygga shortsen och de där snygga sandalerna gör sig inte på mina ben. De blir automatiskt fula när de åker på.
Livet är orättvist, speciellt på smmaren,
Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 17 april 2009
0 kommentarer :
Post a Comment