Nu ska jag berätta en sak för er. Lite i samma anda som en förskolefröken skulle säga, men nog så viktigt för det. "Tänk på vad ni säger till varandra barn, t-ä-n-k p-å v-a-d n-i s-ä-g-e-r."
Jag har träffat på så många idioter i mina dar som det väller ut onödigt skitsnack ur munnen på. Inte bra alls. Jag har fått ta mina kommentarer och pikar, jämt. Och om vad? Jo, min längd. Jag är pytteliten. Tvillingarna Olsen-kort faktiskt. Nu vill jag inte ta upp det här för att ni ska tycka synd om mig. Det är inte alls så att jag haft en speciellt svår uppväxt på grund av detta. Det jag vill lyfta fram är bara att ibland så är det faktiskt bättre att hålla käften stängd än öppen. Jag får ca 5-10 kommentarer om min längd varje gång jag går ut. Det kan verka lite, men för mig är det skitmycket! Och varje gång någon nämner någonting om min längd så kan jag inte undgå att tänka en elak tanke tillbaka (och, om jag har fått i mig ett glas rödvin för mycket, fälla den. Inte för att jag är så som person, utan för att jag blir så väldigt sårad). Jag tänker saker som; "jag har inte en näsa stor som ett hus i alla fall, eller "ska du säga som luktar död bäver ur munnen."
Något som jag också funderar på är vad man kan tänkas vänta sig för svar från min sida när man fäller en sådan kommentar. "Jag vet?" eller "Va???? Säger du det??? Ja, nu när du säger det så, jag är ju faktiskt jävligt kort!"
Faktum är att det faktiskt var så för mig som i det sist nämnda svaret. Jag hade inte den blekaste aning om att jag var kort tills jag började högstadiet. Jag har aldrig känt mig kort och trodde därför att jag var lika lång som alla andra, fast jag varit ett huvud kortare enda sedan jag föddes. Konstigt hur otroligt medveten man kan bli om sin egen självbild genom andra. Nu skäms jag för min längd, det gjorde jag inte förut. Så jävla dumt. Om folk bara hade hållt sin käft så kanske jag aldrig hade fattat att jag är just: pytteliten.
Det jag försöker säga är att man ska akta sig för vad man egentligen säger, för vad hjälper en sådan kommentar som; "jävlar, vad lång du är!" till en person som alltid känner sig uttittad på grund av sin längd. Eller, vad hjälper en så kallad "snäll" kommentar som; "du är inte tjock, du är stor", till en som känner sig som en elefant jämnfört med alla andra. Just det, ingenting! Håll käft istället.
Jag har träffat på så många idioter i mina dar som det väller ut onödigt skitsnack ur munnen på. Inte bra alls. Jag har fått ta mina kommentarer och pikar, jämt. Och om vad? Jo, min längd. Jag är pytteliten. Tvillingarna Olsen-kort faktiskt. Nu vill jag inte ta upp det här för att ni ska tycka synd om mig. Det är inte alls så att jag haft en speciellt svår uppväxt på grund av detta. Det jag vill lyfta fram är bara att ibland så är det faktiskt bättre att hålla käften stängd än öppen. Jag får ca 5-10 kommentarer om min längd varje gång jag går ut. Det kan verka lite, men för mig är det skitmycket! Och varje gång någon nämner någonting om min längd så kan jag inte undgå att tänka en elak tanke tillbaka (och, om jag har fått i mig ett glas rödvin för mycket, fälla den. Inte för att jag är så som person, utan för att jag blir så väldigt sårad). Jag tänker saker som; "jag har inte en näsa stor som ett hus i alla fall, eller "ska du säga som luktar död bäver ur munnen."
Något som jag också funderar på är vad man kan tänkas vänta sig för svar från min sida när man fäller en sådan kommentar. "Jag vet?" eller "Va???? Säger du det??? Ja, nu när du säger det så, jag är ju faktiskt jävligt kort!"
Faktum är att det faktiskt var så för mig som i det sist nämnda svaret. Jag hade inte den blekaste aning om att jag var kort tills jag började högstadiet. Jag har aldrig känt mig kort och trodde därför att jag var lika lång som alla andra, fast jag varit ett huvud kortare enda sedan jag föddes. Konstigt hur otroligt medveten man kan bli om sin egen självbild genom andra. Nu skäms jag för min längd, det gjorde jag inte förut. Så jävla dumt. Om folk bara hade hållt sin käft så kanske jag aldrig hade fattat att jag är just: pytteliten.
Det jag försöker säga är att man ska akta sig för vad man egentligen säger, för vad hjälper en sådan kommentar som; "jävlar, vad lång du är!" till en person som alltid känner sig uttittad på grund av sin längd. Eller, vad hjälper en så kallad "snäll" kommentar som; "du är inte tjock, du är stor", till en som känner sig som en elefant jämnfört med alla andra. Just det, ingenting! Håll käft istället.
Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 28 april 2009
0 kommentarer :
Post a Comment