En knuff till kassan och lite "livin' on the edge" -mentalitet får avsluta min kväll, godnatt!

Jag ringde min kära vän och gitarrist Lina idag. Eller, hon ringde mig rättare sagt. Hon behövde råd, ekonomiska råd om hon skulle köpa "den där" skinnjackan som hon sucktat efter så länge. Jag sa "Ja, köp den", för jag vet själv hur det är när man har velat runt i en affär i en halvtimma och diskuterat med sig själv fram och tillbaka. Butikspersonalen tittar snett på en men man kan fortfarande inte finna modet att ta sig fram till kassan och betala, fast man egentligen redan har bestämt sig. Man behöver bara den där sista knuffen, och den fick Lina av mig nu. Varsegod. Hon blev glad.
Lina fick även klart för sig varför jag legat hemma sjuk i en hel vecka. Att jag hade gått full (för full) till krogen i för tunna skor, utan jacka och halsduk och supit upp mina sista pengar. Hon sa att jag nu hade stigit i hennes ögon. Att jag verkligen var värd en plats i bandet (efter snart fyra år, hehe). Det kändes bra. Har nämnligen haft lite kluvna känslor för hur bra det var med en utekväll förra helgen egentligen. Jag hade skitkul, träffade en massa människor som jag inte sett sedan urminnes tider och dansade tills jag blev utslängd kl 02.00. Så en bra kväll var det, men att pengarna är slut..ajaja! Men som sagt nu känns det faktiskt riktigt bra. Lite rock ’n’ roll på ett väldigt patetiskt och banalt sätt.

Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 23 januari 2009