Höstdepression

Hua, allting har gått så fort! Mitt huvud hänger inte med. Just nu, i min ensamhet, sitter jag och försöker läsa ikapp det som skulle ha blivit läst förra veckan. Men mitt huvud är för slött. Jag är helt värdelös, somnade som en stock i soffan istället. Nu sitter jag och kämpar tappert för att hålla mig vaken då jag inte vill känna mig totalt hopplös inför den tunga boken på engelska som måste plöjas igenom innan måndag. Men det är svårt. Tankarna springer iväg till äventyr från i somras, god mat och sena nätter på andra sidan Atlanten.
Nu är de helt plötsligt vardag igen och det känns konstigt. Jag kan inte förlika mig vid det. Jag hatar förändringar! Vill fortfarande ha sommar och bara vara. Vara jag och Magnus i bilen mitt i ingenstans i Usa, vara jag och mamma en dag i Göteborg, vara jag och Elin på Viskan med en varsin grekisk sallad, vara jag och min bror på Torget med en öl i handen. Men nu är det jag och boken som ska vara ett tillsammans. Blä!
Första kursen har hittils känts som en enda stor upprepning från förra året, fast på engelska med dålig kurslittertur för 956 spänn!
Jag ska försöka att leva kvar lite i sommarnostalgin ett tag till i alla fall för på torsdag bär det av mot Oslo för att hälsa på Emma, sen nästa helg ska jag på bröllop i Stockholm. Men sedan efter det får jag nog finna mig i att hösten är här med vintern i antåg.

Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 4 september 2010