Fasen, jag har kommit på att jag är ruskigt långsint! Jag kan hålla fast vid dispyter och bråk hur länge som helst! Jag kan inte förlåta, och det känns verkligen hemskt. Hemskt av mig som människa! Jag kom på att jag inte har pratat med en av mina vänner sen i somras som jag bråkade med. Inte så bra, trodde ändå att jag var starkare än så, men no. Hon var så fruktansvärt elak och jag kan inte, kan inte (!) förlåta henne. Fast jag borde det. Den långa vänskapen som vi har bakom oss borde ju få mig att vilja ha henne tillbaka, eller det vi hade tillbaka, men det vill jag inte. Jag ryser i hela kroppen så fort hon kommer på tal, eller om jag råkar se henne. Väldigt löjligt av mig, för hon tror nog bara att vi har glidit isär, medans jag går och hatar. Hm, inte bra. Men det är så här med alla personer som jag träffar, de som står mig nära eller inte strå mig så nära. Om du tittar snett på mig när vi tar i hand för förtsa gången, eller om du fäller en kommentar om min längd (!) så kommer jag att hata dig för alltid, för jag kan inte förlåta. Det spelar ingen roll vad du gör för mig, det går bara inte. Så, nu vet du. Jag är finne och jag är sur, passa dig jävligt noga.
Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 25 januari 2009
0 kommentarer :
Post a Comment