Kvinnlighet

Den här sommaren har jag tänkt mycket på kvinnlighet. Eller rättare sagt, min egen kvinnlighet. Jag har aldrig velat vidröra ordet kvinna förut och har ryst vid tanken på att benämna mig själv som kvinna. Jag tyckte att ordet gav en sådan negativ klang. Jag tog aldrig på mig klänning och bar heller aldrig högklackde skor för ”usch och fy” om jag skulle förknippas med någonting kvinnligt! Nej, jeans och platta skor skulle det vara. Jag skulle minsann inte sitta fint och skratta åt killarnas skämt och jag skulle inte vänta tills jag blev tilltalad! Jag slogs i det luftrum som så länge tillhört killarna och jag fick till slut den plats jag kämpat för. Jag hyllade grabbigheten och var stolt över att jag banne mig inte fallit inom ramen för vad som förväntades av mig som tjej! Jag var som dem, grabbarna. Men så fel jag hade.

 Att som kvinna spotta på någonting som anses kvinnligt är som att skjuta sig själv i foten. Per automatik nedvärderar man sig själv så som samhället gjort i alla tider. Det är fult att tycka om sådant som inte killar gör. Som att sy, titta på romantiska komedier eller baka. Men att kolla fotboll, jaga eller att ha motorsport som största intresse, det är häftigt! Speciellt om du är tjej. ”En tjej som tycker om bilar, coolt”. Men fascinationen stannar ungefär där. För sedan måste du bevisa att du kan minsann! Inte tro att du kan komma här som kvinna och kunna lika mycket som alla oss män. ”Hur många bilmärken kan du egentligen?” Kuken ska mätas så långt som det bara går och det blir i praktiken väldigt svårt som kvinna eftersom vi inte har någon. Vi får en chans, svarar vi fel så åker vi ut. Om situationen istället hade varit omvänd, om en man kommit till en grupp kvinnor och velat lära sig baka rosa cupcakes, hade han höjts till skyarna . Han hade fått hur många chanser som helst att svara rätt. Om så cupcakesen kommit ur ugnen med blå glasyr hade berömmen haglat över honom.

Jag skäms inte för att vara kvinnlig längre. Jag kommit till insikt att det inte är min Sex and the city-box, min blommiga klänning eller mina högklackade skor i sig som förtrycker mig. Det är åsikten om att allt som är kvinnligt är av mindre värde än det som är manligt som gör det. Därför måste jag bära min kvinnlighet med stålthet, för den är inte mindre värd! Den är hur fin och ståtlig som helst!