Det är inte varje dag som jag tar på mig min gamla rockskrud längre, jag har nog växt ifrån det lite och är sugen på att testa annat i klädväg. Men jag älskar det här Motörhead-västen. Den har följt med mig i snart sex år och den står för allt jag var och stod för under de åren. Jag spelade i ett band med de coolaste brudarna i Sverige som slog Spice Girls i girl power med hästlängder. Vi repade tre gånger varje vecka i en replokal hos studiefrämjandet med röda väggar som vi målat själva och med ljusslingor på golvet för att komma i rätt stämning. Vi rökte på trappan utanför lokalen och kånkade våra instrument landet runt i en liten Golf för att få spela. Det var så jävla fint och jag saknar den tiden oerhört mycket. Det var kul att piska skinn och veta något konkret som man var bra på när tonårstankarna snurrade i skallen och gjorde en osäker och svag. Hur dålig dag jag än hade haft så gjorde det ingenting för jag visste att senare på kvällen skulle jag rocka skiten ur replokalen med mina brudar. Nu har jag haft uppehåll från band och trummor i två år och nu börjar det verkligen klia i fingertopparna. Jag måste få spela och skapa musik NU.
In other words: I usually don't dress like this anymore but I love my Motörhead vest. I have had it for almost six years and it stands for everything that I loved during those years. I was playing rock n roll with the coolest chicks in town. We had our own place to practice with red walls we painted ourselves and smoked cigarettes on the staircase outside. We drove around the country in a tiny Nissan Golf to play our music. It was a wonderful time and I miss it like crazy.
0 kommentarer :
Post a Comment