My last days in London

Det har varit fullt upp sedan jag kom hem från London. Vänner som man måste träffa, påskfirande med familjen, jobbsökande och skoluppgifter som måste lämnas in. Det har varit kaos. Men mitt i allt detta kaos har jag kanske lyckats hitta mig själv igen. Min Londontripp på tre månader var väldigt hektiskt med både heltidsjobb och heltidsplugg. Jag tappade bort mig själv någonstans där i februari och har velat fram och tillbaka över vad fan jag ska göra med mitt liv. Den här resan blev kanske inte vad jag hade tänkt mig, även om jag faktiskt inte hade några förhoppningar eller förväntningar innan jag åkte. Men jag fick se en stor del av staden, lära känna den lite bättre, lyssna på fantastisk musik, shoppa sjukt mycket snyggt på second hand och dansat mig svettig på 50-talsklubb. Nu kan jag ser klarare och sträva efter att uppnå mina mål och  ta nytta av erfarenheten jag fick av att jag åkte. 

Sista helgen var en fantastisk helg, trots att det var en regnig sådan! Då kom nämligen Sarah och Noelle och hälsade på som jag bodde tillsammans med i Kanada. Det var tydligen den kallaste våren på 75 år i England och det märktes! Det snöade till och med.

 Den här är till dig Emma.

Efter en fantastisk helg tillsammans var det dags att säga hej då. Igen. Usch. Men vi bestämde oss för att vi måste göra det snart igen. Sarahs flyg gick samtidigt som mitt så hon fick hjälpa mig med mina väskor hem. Här står jag sliten och trött, fullproppad med ett handbagage eftersom mina väskor var för tunga. Jag har nog aldrig längtat hem så mycket som de två timmarna jag fick spendera på flygplatsen. När planet väl lyfte slocknade jag som ett ljus tills vi landade på Landvetter. Jag var äntligen hemma. Borta bra men hemma bäst asså.