Jag tar ett djupt bloss av den alldeles för starka cigaretten för en dollar paketet och tänker att ”det här är på riktigt”

Det är februari 2011 och jag och Elin sitter och röker på vår balkong i Saigon, Vietnam. Vi har öppnat en varsin burk öl och pratar om döden. Jag och Elin pratar alltid om döden. Hur rädda vi är för den och hur viktigt det är att göra det man verkligen vill innan livet tar slut.

Jag tar ett djupt bloss av den alldeles för starka cigaretten för en dollar paketet och tänker att ”det här är på riktigt”. Just nu, på andra sidan jorden på en soffdyna på vår balkong är livet på riktigt. Ingenting annat som varit har någonsin spelat någon roll. I en stad bland 10 miljoner människor och 6 miljoner mopeder hittar jag och Elin livet. Som den susande trafiken nedanför oss springer det fram för att stanna upp på vår balkong ett litet tag. Det känns nästan lite överväldigande och vi sitter tysta en kort stund. Jag tänker inte på någonting annat än sekunderna just nu och tar några klunkar av ölen som blivit ljummen i min hand. Det har börjat skymma men än har inte värmen lagt sig. Min tröja har klibbat sig fast i byxlinningen och jag drar i den. Runt omkring oss brummar trafiken och syrsorna spelar.

 - Vad bra vi har det nu, säger Elin medan hon lutar sig mot husväggen och ler. Hon tar ett bloss av cigaretten och blåser ut det långsamt.
 - Ja, det har vi verkligen,  säger jag. Jag önskar att vi alltid kunde ha det såhär. Sitta på en balkong till sent in på natten och prata om döden.

Vi ler tillsammans och sedan börjar vi gråta. Gråta för att livet är så fint, för att vi är tillsammans på andra sidan jorden och för att allt känns på riktigt. För att livet är så förbannat levande och för att vi får vara med om det, just här, just nu.

- Fy fan vad vi är patetiska, säger Elin och skrattar till.
- Jag vet, säger jag och skrattar jag med. Men sedan tänker jag att det inte gör någonting för att ibland bara måste man gråta, även om man inte är ledsen. Tårarna förstärker det man känner och det vi känner just nu är så himla viktigt och vackert.