Nu när jag är 27 år fyllda måste jag ändå anse mig som vuxen. Alltså helt vuxen, sådär som barn tänker när de tänker på någon som är vuxen.

Förutom heltidsjobb, en egen lägenhet och pensionssparande så innebär detta även en del andra saker och företeelser som inte existerat i mitt liv förut. Såsom innetofflor, att träna regelbundet, dricka minst 1 liter vatten om dagen, köpa shampoo för 200 kr, äta choklad med minst 70% kakao och lägga en smärre förmögenhet på hudvårdsprodukter. Näst på tur är att lära mig dricka whisky men det går sådär. Jag skulle vilja röka cigarr också men får ta det lite längre fram. Jag har även försökt att dricka konjak till eftermiddagskaffet men fasen det är så äckligt att det går inte.

27 år låter gammalt i mina öron och det är många som lyfter på ögonbrynen när de får veta min ålder p.g.a mitt baby face och korta kropp. Men även om jag tycker att 27 år låter gammalt,  och att jag i min unga tonår förmodligen trodde att jag skulle vara världshärskare och allsmäktig kejsare vid det här laget, så måste jag ändå säga att jag gillar det. Jag har alltid sett fram emot att få bli vuxen och göra vuxna saker. Trots mina utflykter världen runt de senaste åren är jag nog egentligen en person som tycker om att bara vara hemma i pyjamas, äta tacos på fredagar, gå på parmiddagar, kanske högst ta en öl på en pub någonstans och se på samma film flera gånger. Typiskt vuxna saker, eller?

Denna bild av mig själv är något som jag 1. skäms för och 2. föraktar, men det är nog lika bra att jag förlikar mig med den och omfamnar gubbigheten som håller på att växa fram i mig. Snart står jag här i fotriktiga skor, med kortklippt, bekväm frisyr och vindtät jacka - och det känns helt okej ändå. Det är ju ändå skönt när saker och ting är bekvämt liksom. Trotsade dock min vuxenhet med att gå och tatuera mig förra veckan, igen. Får kompensera detta med en trädgårdsresa i sommar eller ett par foppatofflor.

Peace out!






Bildkälla: här och här

Translation:
A text in Swedish about how I feel about my age, about growing up and being an adult. To sum it up: I like getting older and I'm going to embrace my inner grandpa as muck as I possibly can!











Let's start this Saturday off with some handsome, classic oldies from Hollywood. In order of appearance: Marlon Brando (screen test), James Dean (East of Eden), Johnny Depp (Cry Baby), James Dean (Rebel without a cause), Paul Newman (I honestly don't know, Sweet Bird of Youth?)  Image sources













Se detta som ett vykort från Malmö. Den här vintern har varit så förbaskat grå och tråkigt att jag inte hunnit utforska min nya hemstad alls. Men nu när solen tittar fram emellanåt var det dags kände jag, trots pollenallergi. Staden står vacker i all sin grönska och jag fick äntligen lite saltstänk i ansiktet. Jag och Elin packade ryggsäcken med smörgåsar och kaffetermosar och promenerade hela Pildammarna runt och ner till Västra hamnen. Jag brände mig till och med lite i ansiktet. Imorse vaknade jag till 17 grader och vi bestämde oss för att åka till Höllviken där jag aldrig varit. En fantastiskt fin strand som passade utmärkt för frukostätande tyckte vi. Mina mobilbilder kanske inte gör staden eller stranden rättvisa, men jag var tvungen att föreviga det ändå. Dagar som dessa fyller mig med energi och lugn, på något sätt. För en gångs skull känner jag mig trygg och det gläder mig att jag förhoppningsvis har fler dagar som dessa framför mig. Dagar då jag får upptäcka Malmö mer, hitta mina vattenhål och favoritställen.




Translation:
A post card from Malmö, Sweden. It's spring time in Sweden and I take every chance I can to soak up the sun and explore my new hometown. My friend Elin and I took a long walk the other day down to the ocean to have breakfast. It's days like these that make me utterly thankful for my life, my job, my friends and my home.