Jag och min kompis kollade in EMA förra veckan, bland annat när Tokyo Hotel fick, eh, ett pris, minns inte vilket. Medan de tackade sina fans, and so on, så kunde man höra folk i publiken som buade. Det får mig att le inombords. Inte för att jag på något sett har någonting emot Tokyo Hotel, nej, jag ler åt att de som buar. Varför? Jo, för att de är så trångsynta att det inte kan göra annat, stackarna. Jag kommer nu att referera till dessa personer som "de". Vet inte riktigt vad jag ska kalla dem annars. I alla fall, "de" kan helt enkelt inte ta att det står en kille på scen med högklackat och smink. De tycker att det är så jobbigt att behöva se någonting som är helt utanför det som de annars håller fast vid så hårt. Jag kan nästan känna hur det vrider sig i kroppen på dem av äckel och avsky. Men varför? Exakt vad är det som gör att det blir så jobbigt? Kan någon förklara det för mig? Jag menar, att en kille har på sig smink och bär högklackat är ju inte direkt banbrytande idag. Det har funnits med i snart 30 år i olika former, om inte ännu längre tillbaka i tiden, googla bara Ziggy Stardust, New York Dolls, osv.
Kan det vara så att "de" vet att Tokyo Hotel tjänar miljoner på sin musik och att de antagligen får ligga mycket, trots smink och högklackat? Jag tror nog att det är så, för människor som jag brukar inkludera i detta (ja, vad ska jag kalla det, folkslag?) brukar oftast vara sådana personer som får ligga mycket lite. Dessa människor tenderar nämligen att dra sig till varandra, och till slut så har man "gått varvet runt", så att säga, och då finns det inte så mycket mer att ta av.
Så, om du nu läser detta och känner att du kan identifiera dig med samtliga punkter jag tagit upp så kan jag bara beklaga. Du kommer antagligen inte att få ligga mycket i ditt liv. Eller i alla fall inte med mig. Det är din lott i livet, tyvärr, om du nu inte bryter ditt mönster och försöker att tänka "outside the box" som det så fint heter. Det kan vara värt att fundera på, det kan ta dig långt här i livet. Inskränkthet är aldrig någonting positivt, vet du. Orginalitet är däremot skithäftigt.
Kan det vara så att "de" vet att Tokyo Hotel tjänar miljoner på sin musik och att de antagligen får ligga mycket, trots smink och högklackat? Jag tror nog att det är så, för människor som jag brukar inkludera i detta (ja, vad ska jag kalla det, folkslag?) brukar oftast vara sådana personer som får ligga mycket lite. Dessa människor tenderar nämligen att dra sig till varandra, och till slut så har man "gått varvet runt", så att säga, och då finns det inte så mycket mer att ta av.
Så, om du nu läser detta och känner att du kan identifiera dig med samtliga punkter jag tagit upp så kan jag bara beklaga. Du kommer antagligen inte att få ligga mycket i ditt liv. Eller i alla fall inte med mig. Det är din lott i livet, tyvärr, om du nu inte bryter ditt mönster och försöker att tänka "outside the box" som det så fint heter. Det kan vara värt att fundera på, det kan ta dig långt här i livet. Inskränkthet är aldrig någonting positivt, vet du. Orginalitet är däremot skithäftigt.
Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 11 november 2009
0 kommentarer :
Post a Comment