Det finns ingen gud

och ni som säger att det gör det, go fuck yourselves! Jag vet att han inte finns. Han har bevisat det för mig flera gånger. Min mamma måste ha varit en massmördare i sitt förra liv, för så mycket otur hon haft har ingen annan någonsin fått känna på. Så fort hon är det minsta lycklig så är det som om någon kommer och knackar på vår dörr och tar det ifrån henne. Hatar, hatar, hatar att det är så. Hon går från hoppfullhet till förtvivlan hela tiden.
Vad fan har mamma gjort världen som gör den så himla svårt? Men mamma är den smartaste, underbaraste och mest omstänksamma person du kan träffa. Hon peppar sig själv, om och om igen, börjar om på nytt, ser till att hon kommer någonstans, men vad fan får hon för det? Bara skit. Så finns de dem i världen som inte förtjänar all den lycka som de har, uppskattar den inte ens, men får den ändå, serverad på ett fat. Jävla fan. Till och med jag är en av dem. Det är som att jag har tagit all tur ifrån henne. Som om all tur automatiskt fördes över till mig när jag låg i hennes mage.
Är så fruktansvärt ledsen för hennes skull. Hon orkar snart inte mer, fattar du inte det, du som ska stå för allt som är gott? Jag vill inte se min mamma gråta mer. Fan ta dig.

Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 8 oktober 2009