Jag läser kommunikation på organisationsnivå just nu. Det är oerhört intressant och det får mig att få upp ögonen för de problem som funnits på de tidagare arbetsplatser jag varit vid.
Egentligen är det helt sjukt hur vissa företag fortfarande strukturerar sitt arbete genom stapeldiagram och annat. Ni känner säkert igen er: man ska klara av ett telefonsamtal till en kund på exakt 4, 23 minuter och packa en order på 0.35 minuter, osv.
Detta genererar ju faktiskt bara stress och obehag hos de anställda. Det är tydligt bevisat. Men ändå fortgår det. Jag arbetade på ett lager för ett antal år sedan. Där fick vi varje vecka gå in till lagerchefen för "utvecklingssamtal". Dessa "utvecklingssamtal" bestod mest av att chefen viftade med ett papper om en massa färgglada staplar som visat vad man presterat under veckans gång. Vissa hade högre staplar, andra lägre. Mina staplar låg väl på en medelmåttig höjd och detta fick jag alltid påpekat för mig. Lagerchefen tyckte att jag kunde prestera bättre. Vad denne chef dock väldigt sent insåg var att beroende på om man plockade ordrar med högt antal plagg så blev staplarna högre, och om man plockade ordrar med lågt antal plagg så blev staplarna lägre. Detta resulterade i att folk roffade åt sig alla ordrar med högt antal plagg och lämnade resten-till mig bland annat, och följden blev att mina staplar aldrig nådde upp till toppen.
Varför ska man ens bygga upp ett företag på det här sättet? Jag menar, vi har väl kommit längre än så inom vår utveckling inom organisationer? Tidtagarur och en piska i stjärten får inte arbetare att jobba bättre. Det fungerade endast under industrialiseringen. Den var för hundra år sedan.
Hela den här proceduren med "utvecklingssamtal" gjorde anställda på lagret mycket nedstämda för detta var en tid då företaget expanderade kraftigt och det var en allmänt stressig situation. Det resulterade till slut i att folk mer och mer struntade i de andra arbetsuppgifter som ingick, så som rensning av kartonger och sopning, och plockade endast ordrar för att nå upp till vad som krävdes av chefen och ledningen. Vårt lager såg ut som en sophög, och vilka tror ni fick ta skulden? Just det-vi på lagret.
Om min lagerchef hade tagit för vana att ta en morgonrunda varje dag och pratat med dem som jobbar på lagret hade ovannämnda problem aldrig uppståt och som ett plus i kanten hade muren mellan chef och anstäld rivits. Det hade även visat oss på lagret att denna chef visade oss uppskattning och lyssnade på våra synpunkter.
Forskning pekar tydligt på att man som anställd presterar bättre genom uppskattning och en trivsam arbetsmiljö.Många presoner som sitter på chefsposter måste inse vikten av detta! Sluta placera högsta chefen på översta våningen (tänk på vad det ger för signaler!) och sitt inte med stängda dörrar! Prata med era anställda och sluta vifta med tidtagaruret framför näsan på dem som har en lägre arbetsposition! Ett företag eller en organisation är ett lag som arbetar gemensamt!
Egentligen är det helt sjukt hur vissa företag fortfarande strukturerar sitt arbete genom stapeldiagram och annat. Ni känner säkert igen er: man ska klara av ett telefonsamtal till en kund på exakt 4, 23 minuter och packa en order på 0.35 minuter, osv.
Detta genererar ju faktiskt bara stress och obehag hos de anställda. Det är tydligt bevisat. Men ändå fortgår det. Jag arbetade på ett lager för ett antal år sedan. Där fick vi varje vecka gå in till lagerchefen för "utvecklingssamtal". Dessa "utvecklingssamtal" bestod mest av att chefen viftade med ett papper om en massa färgglada staplar som visat vad man presterat under veckans gång. Vissa hade högre staplar, andra lägre. Mina staplar låg väl på en medelmåttig höjd och detta fick jag alltid påpekat för mig. Lagerchefen tyckte att jag kunde prestera bättre. Vad denne chef dock väldigt sent insåg var att beroende på om man plockade ordrar med högt antal plagg så blev staplarna högre, och om man plockade ordrar med lågt antal plagg så blev staplarna lägre. Detta resulterade i att folk roffade åt sig alla ordrar med högt antal plagg och lämnade resten-till mig bland annat, och följden blev att mina staplar aldrig nådde upp till toppen.
Varför ska man ens bygga upp ett företag på det här sättet? Jag menar, vi har väl kommit längre än så inom vår utveckling inom organisationer? Tidtagarur och en piska i stjärten får inte arbetare att jobba bättre. Det fungerade endast under industrialiseringen. Den var för hundra år sedan.
Hela den här proceduren med "utvecklingssamtal" gjorde anställda på lagret mycket nedstämda för detta var en tid då företaget expanderade kraftigt och det var en allmänt stressig situation. Det resulterade till slut i att folk mer och mer struntade i de andra arbetsuppgifter som ingick, så som rensning av kartonger och sopning, och plockade endast ordrar för att nå upp till vad som krävdes av chefen och ledningen. Vårt lager såg ut som en sophög, och vilka tror ni fick ta skulden? Just det-vi på lagret.
Om min lagerchef hade tagit för vana att ta en morgonrunda varje dag och pratat med dem som jobbar på lagret hade ovannämnda problem aldrig uppståt och som ett plus i kanten hade muren mellan chef och anstäld rivits. Det hade även visat oss på lagret att denna chef visade oss uppskattning och lyssnade på våra synpunkter.
Forskning pekar tydligt på att man som anställd presterar bättre genom uppskattning och en trivsam arbetsmiljö.Många presoner som sitter på chefsposter måste inse vikten av detta! Sluta placera högsta chefen på översta våningen (tänk på vad det ger för signaler!) och sitt inte med stängda dörrar! Prata med era anställda och sluta vifta med tidtagaruret framför näsan på dem som har en lägre arbetsposition! Ett företag eller en organisation är ett lag som arbetar gemensamt!
Skrivet av www.metrobloggen.se/sappa 8 mars 2010
0 kommentarer :
Post a Comment