Igår tog vår Vietnamesiska vän Danny oss till en inhemsk, exotisk restaurang. Det slaktades kobra och sköldpadda framför oss. De klippte av huvudena med en sax och tappade blodet i en petflaska. Vi skulle dricka blodet i en shot med vodka och sedan få både orm och sköldpadda tillagad. Till detta förtärde vi även ål och ägg med foster vi. Både Elin och Therese spydde, ett flertal gånger, och jag mår fortfarande illa trots att mer än 24 timmar har gått.
Enligt seden så skulle även en i sällskapet dricka en shot med (det fortfarande pulserande) kobrahjärtat i. Börge stod upp för Norge och uttrycket ”for once I will have two hearts beating inside of me” myntades. Det var en händelserik, blodig och makaber middag. Men en upplevelse som sagt. Jag kommer inte att göra det igen!
Enligt kinesisk tideräkning så är jag född i drakens år. Jag har nu läst på lite om mytologin kring draken och jag tycker att beskrivningen passar ganska bra in på mig.
Drakars personlighet
Drakar är födda ledare, sådana som får saker att hända. Så långt de kan se står deras makt oemotsagd. De flesta ser upp till en Drake, och han blir ofta andras förebild. Drakar är idealister, perfektionister, och eftersom de är övertygade om att de själva redan är perfekta, har de mycket svårt att ändra på sig. På grund av sin makthunger är Draken inte bra på att åldras. Utsikten att förlora sin makt, känslan av att hans ungdoms styrka sakta försvinner, är honom outhärdlig.
Draken är lättretlig och envis. Han är stor i munnen och uttalar sig ofta utan att tänka. Icke desto mindre är hans åsikter värda att lyssna på och hans råd värda att ta i beaktning. Han har lätt att få åhörare och har ett avsevärt inflytande över människor. Draken är känd för sitt högmod. Han är entusiastisk på gränsen till otålighet, och har lätt för att tappa humöret.
Drakar är oförfärade, dynamiska och karismatiska. När en Drake ansluter sig till en samling människor, börjar rummet att sjuda. Han har ett sånt orubbligt självförtroende och uppblåst ego att det inte tjänar mycket till att försöka påpeka när han har fel.
Drakar är tyranniska. De avskyr order, om det inte är de själva som delar ut dem. Till skillnad från Tigern, som får sin vilja igenom med sin bestämdhet och sitt allvar, eller Oxen, vars auktoritet antyds i hans barska framtoning, vet Draken instinktivt hur man utövar auktoritet på ett milt och vänligt sätt. Drakar är fruktansvärt snobbiga. Även om pengar inte alltid är viktigt, så kan de inte undvika att imponeras av rikedom, prestige, status och prakt.
Draken är begåvad, intelligent, ihärdig och generös. Han kan genomföra vad som helst. Oavsett om Draken väljer att ägna sitt liv åt konst, medicin eller politik, så kommer han att briljera. Han når framgång var han än går.
Draken är ofta älskad. Han blir aldrig besviken vad gäller kärleken - snarare är han ofta föremålet för en olycklig förälskelse. Kvinnor födda i Drakens år är inte sällan omgivna av en skara beundrare.
Information hittad här
Fan . Jag måste komma på vad jag vill göra med mitt liv. Vad vill jag fortsätta att plugga, bo, satsa på, osv. Det är skit att man aldrig lär sig att leva för stunden utan hela tiden blickar framåt...
17 Feb 2011
Sushibuffé!
Det finns en finfin sushirestaurang farligt nära där jag bor. Ikväll var det dags att inta plats framför rullbandet och köra igång! Jag åt tills jag mådde illa. Sedan glass på det med...
Usch, vad hemskt det är med de två svenska tjejerna som omkom i båtolyckan i Halong Bay. Så jävla fruktansvärt. Jag och Elin var där över en natt för två veckor sedan. Man kommer på sig själv av hur otroligt dum man är. Kollade jag om det fanns flytvästar? Nej. Kollade jag om det fanns livbojar? Nej.
Vi sov i hytten längst in på båten och var redigt berusade senare på natten efter middagen. Det var alla i hela sällskapet på ca 15 personer. Hade vår båt börjat sjunka hade vi varit körda allihop.
Så fruktansvärt. Jag tänker på deras familjer. Fy fan vad hemskt detta är.
Vi sov i hytten längst in på båten och var redigt berusade senare på natten efter middagen. Det var alla i hela sällskapet på ca 15 personer. Hade vår båt börjat sjunka hade vi varit körda allihop.
Så fruktansvärt. Jag tänker på deras familjer. Fy fan vad hemskt detta är.
16 Feb 2011
Jag har blivit miljonär
Valutan här i Vietnam är coco. En kaffe kostar ca 50 000 En tröja ca 350 000 Ett par jeans ca 1 500 000 En taxiresa in till centrum ca 50 000 En middag ca 100 000 En öl ca 30 0...
Jag har börjar att fundera mycket på döden. Det har jag aldrig gjort förut. Jag tänker på den varje dag och hur hemsk den är. Jag vill inte dö. Jag är livrädd för döden. Att finnas och sedan aldrig mer. Aldrig mer, finito, borta.
Usch, jag får rysningar i hela kroppen. Döden är för definitiv för att jag ska kunna hantera den.
Jag tror att största anledningen till att jag börjat fundera så mycket över den är för att jag för första gången i mitt liv kommit på att jag lever. Jag finns här och andas. Jag är en individ, min själ är mitt jag. Jag vill inte att livet ska tas ifrån mig för jag känner att jag har så mycket att förlora. Jag är för första gången riktigt, riktigt lycklig och jag vill aldrig att den lyckan ska försvinna.
Hur bisarrt det än låter så är det sådana här samtal som jag och Elin har på balkongen när mörkret lagt sig över Ho Chi Minh. Men det hjälper och det är väl det viktigaste. Man måste prata om det som känns jobbigt.
Usch, jag får rysningar i hela kroppen. Döden är för definitiv för att jag ska kunna hantera den.
Jag tror att största anledningen till att jag börjat fundera så mycket över den är för att jag för första gången i mitt liv kommit på att jag lever. Jag finns här och andas. Jag är en individ, min själ är mitt jag. Jag vill inte att livet ska tas ifrån mig för jag känner att jag har så mycket att förlora. Jag är för första gången riktigt, riktigt lycklig och jag vill aldrig att den lyckan ska försvinna.
Hur bisarrt det än låter så är det sådana här samtal som jag och Elin har på balkongen när mörkret lagt sig över Ho Chi Minh. Men det hjälper och det är väl det viktigaste. Man måste prata om det som känns jobbigt.
Abba är mycket populärt. Spelas på nästan varenda restaurang. "Happy New year" spelades överallt under nyårsveckan. Hör jag den igen så spyr jag.
Jag har aldrig fått så mycket fina komplimanger för mina kritvita ben som nu. Vit hy är det finaste man kan ha här. Istället för brun-utan-sol-produkter säljs här produkter som bleker huden.
Alla är väldigt vänliga (förutom en del taxichaufförer som ibland kör runt mig i hela stan för att taxametern ska ticka längre). Men språkbarriären är stor. Man får verkligen försäkra sig om att informationen man lämnat har gått fram, minst fyra gånger, annars blir det fel.
Stoltheten över matkulturen är stor. Jag har väl inte riktigt fastnat för den vietnamesiska maten, än, men det kanske kommer. Har varit feg för det mesta och ätit västerländskt.
De flesta som kan prata engelska tar ofta chansen att få öva lite, vilket är trevligt. De är ofta väldigt intresserade av Sverige, att vi har snö och gratis utbildning.
Det vietnamesiska kaffet smakar skit. Det är jättesött och man har kondenserad mjölk i som lägger sig som en gegga på botten. Men frasen "Do you have italian coffie?" brukar lösa det mesta. En cappuccino smakar som hemma som tur är.
Att känna västerlänningar ger status vilket betyder att jag redan blivit inbjuden till ett bröllop.
Vietnameser bjuder mycket mer på sig själva än vad vi svenskar gör. Här behövs inte alkohol för att stå på en scen och sjunga karaoke, vilket är fantastisk.
Jag har aldrig fått så mycket fina komplimanger för mina kritvita ben som nu. Vit hy är det finaste man kan ha här. Istället för brun-utan-sol-produkter säljs här produkter som bleker huden.
Alla är väldigt vänliga (förutom en del taxichaufförer som ibland kör runt mig i hela stan för att taxametern ska ticka längre). Men språkbarriären är stor. Man får verkligen försäkra sig om att informationen man lämnat har gått fram, minst fyra gånger, annars blir det fel.
Stoltheten över matkulturen är stor. Jag har väl inte riktigt fastnat för den vietnamesiska maten, än, men det kanske kommer. Har varit feg för det mesta och ätit västerländskt.
De flesta som kan prata engelska tar ofta chansen att få öva lite, vilket är trevligt. De är ofta väldigt intresserade av Sverige, att vi har snö och gratis utbildning.
Det vietnamesiska kaffet smakar skit. Det är jättesött och man har kondenserad mjölk i som lägger sig som en gegga på botten. Men frasen "Do you have italian coffie?" brukar lösa det mesta. En cappuccino smakar som hemma som tur är.
Att känna västerlänningar ger status vilket betyder att jag redan blivit inbjuden till ett bröllop.
Vietnameser bjuder mycket mer på sig själva än vad vi svenskar gör. Här behövs inte alkohol för att stå på en scen och sjunga karaoke, vilket är fantastisk.
Det känns lite som om jag lever i ett Asiatiskt New York. I en lägenhet i ett asiatiskt Manhattan. Nedanför porten står det alltid en taxibil och väntar på mig. Vart jag än åker så kör de mig ända fram till porten. Vi har en städerska som kommer två gånger i veckan och jag käkar ute varje dag.
I vietnamesiska mått mätt så är jag snorrik. Mitt csnlån varje månad är mer än en halv årslön här i Vietnam. Genomsnittslönen ligger på ca 800 kr. Det får mig att må lite dåligt, men samtidigt kan jag inte låta bli att passa på. Jag menar, när kommer jag att ha råd med städerska nästa gång i mitt liv? Förmodligen aldrig.
Den 14 februari firar jag och Magnus 6 år tillsammans. Då vi får fira vår dag på olika håll i världen i år kommer här en liten hyllning till dig Magnus. Jag saknar dig massor här i värmen!
