The End

Nu är min tid här i Vietnam snart slut. Nästa vecka åker jag hem, snyft. Fast det ska bli lite skönt också. Borta bra men hemma bäst. Det finns en del saker som jag har saknat. Våren till exempel. Eller att kunna gå ut och gå. Det är fysiskt omöjligt här. Trottoarer existerar knappt och om det gör det så huserar de parkering för mopeder. Det är gropar och hål i asfalten, stenar som sticker upp och skräp som ligger över allt så en kort sträcka tar lång tid för man måste se sig för hela tiden. Sedan ska det bli skönt att slippa trafiken. Slippa att behöva samla mod för att gå över en gata med 100 mopeder som kommer mot en i rasande fart.

Det kommer även bli skönt att slippa lukten. Vi bor jämte en flod som heter Black River och när det är lågvatten kommer allt slam som ligger på botten upp till ytan och det luktar prutt. 

Något jag inte heller kommer att sakna att bli iakttagen helat tiden. Vart jag än går så är det någon som pekar eller ropar. Sätter jag mig på ett fik eller en restaurang får jag räkna med att varenda rörelse blir noggrant ut studerad av resten av restauranggästerna. Inte heller kommer jag sakna att bli särbehandlad, för det blir jag. Statusen mellan vietnameser och västerlänningar är skrämmande stor och det ger mig en klump i magen.  Jag får alltid bästa bordet, blir serverad först och får bäst service. Utan att varken kräva eller be om det. 

Jag kommer inte heller sakna alla dessa äckelgubbar som finns här. Businessmen som kommit hit för att jobba, som går på massage med "happy ending" varje morgon och behandlar alla servitriser som skit. 

Något som jag dock kommer att sakna är alla trevliga människor. Som alltid är hjälpsamma, trots att de inte kan engelska och använder sig av kroppsspråket för att visa vägen, till exempel. Jag kommer även att sakna utbudet här. Det finns någonting för alla i Ho Chi Minh. Klubbar, live scener, irländska pubar,ölhak, osv. Kommer att kännas konstigt att komma hem och ha typ fem ställen att välja bland. 

Jag kommer att sakna värmen såklart, även om det ibland känns som att man lever i en bastu. Jag kommer att sakna de limegröna risfälten, havet och de kritvita stränderna.Tanter med rishatt och taxichaufförer som sjunger högt i bilen till radion när de kör mig hem och berömmer mig för den lilla lilla vietnamesiska som jag stammar fram.  

Jag kommer att sakna home delivery. Alla restauranger här har home delibery, gratis också dessutom. Åh, jag kommer att sakna maten. Inte den vietnamesiska först och främst kanske, men som sagt, utbudet på mat. Allt finns här. Att kunna äta ute minst en gång om dagen kommer att vara ett minne blott om en vecka (ahh)! Det kommer att bli en svår omställning. Jag har haft matfrosseri varje dag i tre månader nu, och det börjar synas, dessvärre. Får nog ta tag i det där med motion och nyttig mat när jag kommer hem. 

Jag kommer att sakna vår balkong. Att sitta där långt in i natten, se ut över staden och prata om allt från livet till gårdagens upptåg. Jag kommer att sakna att bo med Elin. Att göra sig fin inför kvällen och gå ut och äta fransk. Att alltid beställa samma sak så att servitrisen skrattar och säger "I know what you want miss". 

Jag har haft det riktigt bra här i Vietnam och är oerhört tacksam att jag kunde komma hit och praktisera. En upplevelse för livet helt klart.