Försov mig

Åh, vad jag önskar att jag kunde gå upp på morgonen, sätta upp håret i en slarvig tofs, dra på mig en skjorta och sedan sticka iväg, fräsch och fin. Men, nope, det går inte. Mitt hår lägger sig åt alla möjliga håll på kudden under natten och eftersom det är så lättformat så är det omöjligt för mig att kamma det rakt igen. Luggen står rätt upp så att jag liknar Tintin på äventyr. Påsar under ögonen får jag med så en stor mängd concealer behövs för att täcka eländet. Har jag inte sovit exakt de timmar som behövs (har inte lyckats lista ut hur många det är än) kryper påsarna fram. Ögonen hänger. En gång förra året åkte jag till mitt sommarjobb utan smink. Ingen bra idé. "Herre jävlar vad trött du ser ut. Det syns på dina ögon med en gång! Du kan inte ha sovit många timmar i natt" fick jag höra. Mitt självförtroende sjönk till botten då det faktiskt var första gången som jag klev utanför dörren utan smink på säkert tre år. Jävla skit, tänkte jag. Men faktum är att det är sant. Jag kan omöjligt se naturligt pigg och fräsch ut. En dusch, smink och tre koppar kaffe behövs för att få mig att se representabel ut. Det är synd, för jag är den morgontröttaste människa på denna jord. Om jag hade varit världsdiktator skulle man inte börja jobba för än kl.11.00.

Nu sitter jag här på jobbet, klockan är nio och jag ser ut som ett vrak. Med en morgonfrisyr som jag frenetiskt försökt kamma ner med vatten och två blåa påsar under ögonen. Ljudet på min mobil slutade att fungera i natt så alarmet jag ställt ringde inte. Eller det ringde, men ljudlöst. Jag försov mig, fick springa ut och ta en taxi för att hinna precis i tid. Förbannat också.