Hur såg du ut för prick ett år sedan?
Jag tar ju ca aldrig bilder på mig eller vad jag har på mig men här är en bild på en kavaj som jag köpte i någon second hand-affär på Ealing Broadway i januari förra året. Jag har använt den hur mycket som helst. Mest till svarta jeans och svart t-shirt. 

När vaknade du imorse?
Alldeles för sent. 

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
"Shit, är klockan så mycket!"

Har du ringt någon idag, vem och vad sa ni?
Nej, men pappa ringde mig och jag berättade om jobb kick-offen jag var på igår. 

Vilket humör är du på?
Jag är glad, kanske något rastlös. Har kollat två Girls-avsnitt och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra.

Har du ont någonstans?
Kanske lite i hjärtat för att jag saknar Magnus så mycket. 

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Sushi!

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?
Det kommer jag inte ihåg men jag hängde ju rätt mycket på Lunarstorm som de flesta när det begav sig. Av någon oförklarlig anledning så skulle alla tjejer heta något smurfnamn, typ "danssmurfen", på mitt högstadium. När jag till slut kom på att jag kanske borde skaffa ett Lunarstormkonto så var alla jäkla smurfnamn redan upptagna så jag fick heta något så invecklat som "Pannkakssmurfen". 

Vad ska du göra ikväll?
Fortsätta sitta djupt nedsjunken i soffan med laptopen i knät, tror jag. 

Vilken är den första låten du sätter på idag?
'Cause I sez so med New York Dolls. 

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
En fika på café Valand.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Handlade på hemköp tror jag. Ingredienser till någon pastarätt har jag för mig.

Vad har du på dig idag?
Just nu min pyjamas men jag funderar på att dra på mig en klänning. Kanske en grå som jag köpte för ett tag sedan. 

Och helgen då, hur blir det med den?
Jag har inget planerat och är öppen för förslag. 

Listan snodde jag HÄRIFRÅN

Translation:

What did you wear on the exact same day, one year ago?
I rarely take pictures of myself nor what I wear, but here’s a picture of a blazer I bough in a second hand store on Ealing Broadway in January last year. I’ve worn it a lot, especially with a pair of black jeans and a black t-shirt.

When did you wake up this morning?
way too late.

What was the first thing you thought of this morning?
“Shit, is that the time?”

Has anybody called you today, and what did you talk about?
My father called me and I told him about the work kick-off I attended yesterday.

What mood are you in?
I’m quite happy. Maybe a little bit restless. I’ve seen two episodes of Girls and now I don’t really know what to do.

Are you in pain?
No. I miss Magnus though.

If you could choose from anything in the world, what would you eat right now?
Sushi!

Which was the first website you ever visited?
I can’t remember but I used to visit one of Sweden’s first social media websites “Lunarstorm” quite a lot back in the days.

What are you going to do this evening?
I will stay in the sofa with my laptop, I guess.

What is the first song you’re listening to today?
'Cause I sez so with New York Dolls. 

What was the last thing you bought with your credit/ debit card?
A “fika” (coffiee and sweets) at café Valand.

What did you do at this time last week?
Bough food in a grocery store, I think.

What are you wearing right now?
My pj.

What are your plans for the weekend?
I don’t have anything planned and I’m open for suggestions.

Det var under sommarlovet till första året i gymnasiet som jag bestämde mig att det fick vara nog. Nog med att sitta tyst, nog med att känna sig rädd och nog med att inte få vara så som jag ville vara. Första dagen på Bäckängsgymnasiet i en estetklass tog jag min chans. Jag skrattade högst, pratade högst, struntade i att räcka upp handen i klassrummet när jag hade någonting att säga och grät i korridorerna när jag var förbannad. Det fanns ingen tid eller ork till att hålla tillbaka ens några känslor inom mig längre. De hade varit tillräckligt förtryckta under 9 års tid. Under åren som gick kände jag att människor i min omgivning, till och med lärare, tyckte att det var befriande. Det tyckte jag också och jag var stolt över min utveckling från mesig mus till skrikande, gestikulerande och gapande apa. Men jag glömde någonting på vägen. Någonting som jag i så många år tidigare hade önskat att andra hade förstått och tagit hänsyn till. Någonting som andra skrikande, gestikulerande och gapande apor så ofta glömmer. Acceptans.

När jag ser tillbaka på den där tjejen som stolt gick rakryggad genom Bäckängs korridorer blir jag både lycklig och vemodig. Lycklig för att jag såg till att bli den tjejen, men vemodig för att jag inte tog någon som helst hänsyn till de som var annorlunda. Eller rättare sagt – inte var som JAG. Jag kunde ofta tänka saker som ”Asså grabben, nu är det nog dags att sträcka på sig och sluta mumla, annars kommer du ingenstans här i livet” eller ”fattar du inte att du kommer att bli bortglömd om du inte säger någonting?”. Detta kanske i och för sig, i alla fall i mitt fall, var en naturlig del i min utveckling från väldigt blyg och utstött till utåtagerande och självsäker. Men det berättigar ändå inte det sätt jag såg människor som inte vågade eller ville ta lika stor plats som jag. Idag undviker jag att tänka så här. För jag vill aldrig bli någon som är oförmögen att lyssna för att jag är så upptagen av att höra min egen röst. Jag vill aldrig bli någon som kör över dem som inte är lika utåtriktade. Jag vill framförallt aldrig sluta acceptera att människor är olika och att förstå värdet av att det.

Vi lever i en värld där den som pratar högst och mest är den person man lyssnar på. Men min erfarenhet genom åren är att den som alltid pratar HÖGST och MEST inte alltid är den som vet BÄST och MEST. Men det är så lätt att köpa den bilden. Så lätt att vända sitt ansikte mot just de där personerna och bara lyssna på dem för att sedan glömma bort att det finns andra människor som inte föds med samma förutsättningar att spontant starta en konversation eller uttrycka sin egen åsikt. Människor som kanske behöver lite mer tid eller bara en annan situation för att få ge uttryck åt det de känner. Men allt för ofta struntar vi i detta och lyssnar istället på dem som gång på gång tar den plats de vill ha, fastän vi säkerligen hade kommit fram till mycket bättre lösningar ifall vi tagit oss tid att fråga alla i rummet.

Innan jag började gymnasiet önskade jag inget annat än att få vara delaktig. Men det rådande klimatet jag vistades i (högstadiet) gav mig ingen möjlighet till det över huvud taget. Var du som jag var då, blyg och rädd, blev du uträknad. Vågade du inte sitta längst bak i klassrummet och kasta tuggummi på dem som satt framför så kunde du lika gärna vara osynlig. Tills den dag då det var redovisning i historia och du var tvungen att ställa dig framför alla och visa att du faktiskt existerade till viskningar och himlade av ögon från den bakre delen av klassrummet.När jag blev bjuden på fester i gymnasiet träffade jag ibland på personer från högstadiet. ”Du är ju rolig ju” brukade de säga. ”Klart som fan att jag är” brukade jag tänka då. ”Om ni bara hade tagit er tid att fråga om jag ville vara med hade ni märkt det för länge sen”.

När jag ser tillbaka på min tid före och under gymnasiet är jag glad att jag har fått vara med om båda, för det gav mig insikten att vi föds med olika förutsättningar och att man faktiskt inte kan säga till en person som är blyg att ”den får skylla sig själv”. Ibland kanske det är sig själv man bör fråga varför den här personen är blyg?  Kanske är det på grund av det hårda klimat som man själv är med och skapar genom att inte lyssna på alla i gruppen eller inte låta alla komma till tals? Kanske är det till och med en själv som måste hålla käft och lyssna istället för att alla ska få möjlighet att göra sin röst hörd?  Människan stärks av att vara tillsammans, och tillsammans kan vi bara vara om vi visar acceptans åt alla slags människor och tar hänsyn till våra olikheter. Stannar vi upp och lär oss att lyssna kommer vi att märka att dessa olikheter stärker oss som en koloni, om det så är i en relation, i familjen, på arbetsplatsen eller i skolan. 

Translation: 

This is a text I wrote in Swedish about how important it is to also listen all kinds of people. We have to accept that everybody’s born with different social qualifications and those who is laud and talk a lot is not always the ones with the best answers. 

I tisdags åkte jag och Magnus till Stadsbiblioteket för att Magnus behövde leta efter några artiklar till en rapport han skulle skriva. Jag följde med och pysslade med annat på min dator i några timmar och sedan gick vi till kafé Valand med originalinredning från 50-talet för en kaffepaus. En mycket trevlig tisdag minsann!

Det är verkligen fint på Stadsbiblioteket.

Jag tog en chkladbiskvi och Magnus en kanelbulle. Nom, nom.

Jag ser sur ut men det var jag inte! Har en ny leopardklänning på mig som jag kanske visar för er någon gång.

Translation:

Magnus is in Town and we went to the public library since he needed some articles for a school report. After that we went to Café Valand for a coffee break. I really liked that place because it has the original interior from the 50’s.

Jag blev rastlös igår och åkte in till Södermalm för att pilla på fina klänningar på Beyond Retro Zinken och införskaffa en ny kalender. Jag vet inte om det bara är jag som blir såhär upphetsad av fina böcker och papper men kolla in den här! 

Är det inte den finaste lilla kalender ni sett? Den är violblå och helt fantastisk! Jag hittade den på Penn Store på Hornsgatan och den är av märket Leuchtturm 1917.

Det är nog den finaste kalender jag någonsin ägt och jag hoppas på att få fylla den med mycket kul framöver. Jag vet inte vad det är med mig men enda sedan jag var liten så har jag tagit det här med en kalender på största allvar. Den måste vara lagom stor, ha fint papper inuti och en rolig färg eller framsida. Jag har sparat alla kalendrar jag ägt genom åren i en låda sedan jag var 16. Det är rätt kul att kunna plocka upp och läsa vad man hade för sig och hur ens vardag såg ut. Det gör det även lättare att komma ihåg allt. Som kalendern från det år jag träffade min pojkvän. Alltså, jag dokumenterade ALLT!

Ibland kommer jag på mig själv att dokumentera saker i efterhand i min kalender, vilket kanske låter sjukt onödigt för vissa. Men eftersom jag alltid har sparat mina kalendrar så faller det sig naturligt. Jag skriver även helt galet patetiska kommentarer eller anekdoter vid sidan av mina påminnelser. Typ ”19.00 Middag på Steak House - Kanske inte den godaste vegburgaren, men vad hade du räknat med?”. Som sagt, känns väldigt lökigt att läsa bara några veckor tillbaka men sjukt kul om typ fem år. 

När jag kom hem gjorde jag en omelett med tomat, spenat och getost som jag tryckte i mig till några avsnitt Parks and Recreation. Nom, nom.

Translation:

I got restless yesterday and decided to go down town to by a new calendar. Look how beautiful it is! Violet blue and in the perfect size. Love it, probably the most beautiful one I ever had (yes, calendars are a big deal for me). After that I went home and made a spinach and goat cheese omelet and watched Parks and Recreation. 

Glad fredag på er! Här kommer lite sköna bilder på kungen, peppen är total. FREDAG! Vill ni ha mer kolla då in DENNA sida.

Translation:
Its Friday! Yeeey! Here's some images of the king to make it even better. Cheers!

Click to find image source HERE

Stockholm.

Eftersom jag nu ska lämna de småländska skogarna och bli tuff storstadstjej tycker jag att det är passande med en ny header (eller vad jag nu ska kalla det). Så jag gjorde en med hatt, läppstift och sådana tuffa grejer. Det känns bra. Jag är ju faktiskt ganska tuff, när jag inte är feg, vill säga. Men det ska bli ändring på det nu. Jag ska tuffa till mig, på ett bra sätt då. Så som att stå upp för det jag tror på och ge världen mer kärlek och respekt. Jag hittade världens bästa bild någonstans på internet för ett tag sedan och det får bli 2014 års mantra och stå för allt det jag önskar att vara.

Source

Imorgon packar jag ner det sista i diverse ica-kassar och stänger dragkedjan på min enorma resväska ännu en gång. Den här gången bär det som sagt av mot Stockholm och nya äventyr. Jag är hur pepp som helst och tror att det kommer att bli riktigt bra det här.

Translation:

Since I’m leaving the deep forests of Småland to move to Stockholm I thought it might be time to freshen up on my big city confident, ha! It felt suiting to make a new image for my blog so I took some pictures of me with a hat and other cooooool things like that.  Anyway, it turned out ok and I’m going to keep it. Other than that, I'm still pumped about the New Year and can't wait to finally move into my apartment in Stockholm and start my new adventure there!

Igår skulle Magnus till Kalmar för att redovisa sin uppsats och jag orkade helt enkelt inte vara kvar i flyttstöket längre så jag följde med. Medan han var duktig strosade jag runt på stan och hade en heldag bara för mig själv. 

 Min skäggubbe till kille asså. Puss på den!

Jag passade även på att äta sushi till lunch, som väl var sådär. Jag införskaffade mig även ett par nya byxor och en klänning för typ ingenting så det fick väga upp för den mediokra sushin.

Jag traskade även bort till slottet för att knäppa några obligatoriska bilder. Det var kallt som sjutton. 

När Magnus var klar satte vi oss på tåget hem igen. En mycket fin torsdag, må jag säga!



Translation:

I went with Magnus to Kalmar since he had a school thing there yesterday. I did some shopping, had sushi for lunch and went up to the castle to snap some pictures of it. And that’s about it. A very nice Thursday, if you ask me.  

Januari fylls med nya löften och mål. Men något som jag ofta glömmer bort är att faktiskt blicka tillbaka på året som gått och reflektera över vad jag åstadkommit, lärt mig och blivit bättre på. Så därför tänkte jag göra det nu.

År 2013 lärde jag mig:

1. Att plugga på distans inte var någonting för mig. Jag behöver tydligare struktur för att kunna fungera. Jag behöver gå utanför lägenhetsdörren.
2. Att jag är alldeles för social för att sitta i en lägenhet mitt i de småländska skogarna.
3. Att det inte är någon bra idé att plugga och jobba heltid samtidigt.
4. Att det ibland inte blir som man tänkt sig och att det faktiskt är okej att avbryta någonting som inte känns bra.
5. Att öppna mig själv för fler människor i min närhet och vågat visa mig svag.
6. Att redigera bättre i photoshop och använda min kamera.
7. Att vara arbetslös är ett helvete för självförtroendet.
8. Hur man strukturerar en vardag som är helt ostrukturerad.
9. Hur man gör morfars ”finaste räksås”
10. Att uppskatta och sätta värde på de människor runt omkring mig som faktiskt får mig att må bra och inte slösa tid på sådana som inte ger mig ett piss. 

Translation:

Last year I learned:
1. That online classes isn’t for me. I need more structure in my life and to have a place to go to every morning.
2. That I’m not made for the countryside. I’m too social for that. I need a city and people around me.
3. That studying full time and working full time is NOT a good idea.
4. That sometimes, things doesn’t turn out as I thought they would, and it’s ok to quit if it doesn’t feel right.
5. To open myself further to the people around me.
6. To use my camera and Photoshop better than before.
7. That being unemployed sucks and it makes you feel worthless.
8. How to manage and organize unstructured weekdays.
9. How to make my grandfather’s amazing shrimp sauce.
10. To appreciate the people I love and value their friendship and ignore people that isn’t good for me. 

Click HERE to get to image sources.

Raggsockar på det iskalla marmorgolvet.
Två tjocka tröjor i den mjuka soffan framför tv:n och ett äckligt te som smakar marsipan.
Emma gör lasagne med squash och aubergine.
Tröttheten som infinner sig efter en intensiv jobbdag och ångesten över skoluppgiften som måste skickas in imorgon.

En katt som ligger i ena hörnet av soffan och aldrig vill bli klappad.

Klä sig varmt och trängas bland folk.
Alltid frysa.
Dricka kaffe och fingra på fina kläder i röriga second hand-butiker.
Läsa skyltar på museum och krångla med kamerainställningar.
Sitta på tåg till annan stad med solsken och vackra klänningar.
Sitta på tåg till annan stad med regn och stenbyggnader.

En skål med pasta, spenat och getost.
Hög musik från Emmas rum.
Debatterande om vilka kläder som ska bäras och hur håret ska vara.
Parfymlukt och puder i badrummet medan man sjunger högt till alla låtar på den bästa spotify-listan.
Springa till tunnelbanan och precis hinna med.
Måla läppstift och dricka ljummen öl medan man pratar högt på ett annat språk.
Följa kartan på mobilen och trängas i garderobskön.
Sedan dansa, dansa, dansa!

Det är ett år sedan jag flyttade till London. Det känns så väldigt länge sedan. 


Translation:

Trying to stay warm in front of the TV wearing two knitted cardigans.

Drinking cheap tea that tastes like marzipan.
Exhausted after a hard day’s work at the office.
Emma is making lasagna and Dizzy is sleeping at the other end of the sofa.

Humming to a familiar tune.
The bathroom smells of perfume and excitement.
Emma is debating whether she should wear jeans or a dress.
We run to catch the underground and put on red lipstick, using the train window as a mirror.
We follow google maps around the new area and stand in line.
And then; dance, dance, dance!

It’s been a year since I moved to London. It seems like such a long time ago. 

Click for image sources here and here .